Under snart tre veckor har jag levt i en bubbla där allt har handlat om mig själv. Jag har inte behövt tänka på någon annan och mina dagar har gått ut på att följa ett schema som någon redan har planerat åt mig. Har det varit skönt? Ja, det har det. Har det varit jobbigt? Ja, på många sätt. Nu är det dags att ta sig ut ur bubblan och tillbaka till verkligheten.

Bubblan är trygg

Det känns som jag börjar ett nytt år nästa vecka. Då ska jag överföra det jag har lärt mig under mina veckor på rehab till mitt vardagliga liv. Vanor jag haft ska bort och de nya ska in. Mina tankar om hur jag vill ha det har ändrats eller förfinats.

Här i bubblan är det enkelt. Alla omkring mig gör sina personliga resor och personalen ser till att vi fokuserar på rätt saker. Det finns inga direkta störmoment. Bubblan är trygg och ganska enkel att leva i.

Mitt nya år

Jag tänker se det precis så. Att det är ett nytt år som börjar för på sätt och vis är det ju det. Jag vet i mitt huvud precis hur jag vill ha det framöver och jag tänker se till att det blir så. Jag tar med mig mina tankar och ambitioner som jag hade när jag satte målen för 2017 men jag lägger till några saker till eller förtydligar något redan befintligt. Det är inget som egentligen är helt nytt eller konstigt utan det är snarare så att jag har fattat nu.

Jag vet nu att jag kan träna. Det går. Min kropp klarar av det men framför allt klarar jag av smärtan som det kan innebära. Jag har verktygen jag behöver för att klara av det. Jag har gjort framsteg som jag inte trodde var möjliga för tre veckor sedan. Jag har dessutom fått veta exakt vad jag har för typ av reumatiska sjukdomar och det gör att min förståelse för mina begränsningar är oändligt större. Och med detta kan jag gå vidare och skapa nya möjligheter för mig själv. Nu tänker jag måla mitt liv så som det är tänkt att det ska vara.

Vad tänker jag göra då?

Jag har inte planer på att göra något revolutionerande eller annorlunda. Så nej, jag har inte kommit på något nytt fantastiskt koncept som ingen annan tidigare har tänkt. Utan jag ska göra plats. Plats för det som är viktigast. Mig själv. För ja, jag tänker allt behålla en del av bubblan med den skillnaden att den har en dörr. En stor dörr för andra att komma in och ut ur. Fördelen med en dörr är att den går att stänga och sätta en skylt på där det står: Jag tar hand om mig själv. Återkom senare.

Tre saker jag tänker göra:

Jag ska göra plats för träning
Träningen är ett måste för mig. Det är den väl för alla på sätt och vis men för mig är den verkligen extra viktigt om jag inte vill vara stel som en pinne när jag blir äldre. Jag ska träna rörelse, stryketräning och den kondition jag klarar av. Ett rörelsepass varje morgon eftersom det sätter igång min kropp. Minskar stelheten och startar igång cirkulationen. Fem dagar i veckan ska jag träna snryketräning/kondition för att bygga upp musklerna och för viktnedgång.

Jag ska göra plats för nyttig mat
Under de här veckorna har jag verkligen fått mig en knäpp på näsan när det gäller att äta på regelbundna tider. Jag har aldrig varit bra på det. Jag har knappt varit sötsugen och det kan jag säga är ett mirakel. Så regelbundna tider och bra mat. Inget kött (fisk och kyckling går bra), mindre gluten och fokus på antiinflammatorisk mat. Sötsaker går bra men inte jämt och hela tiden.

Jag ska skapa utrymme
Jag är fortfarande helt inne på mitt ”Lantis i stan”-tema. Det ska genomföras. Det innebär att det jag inte behöver eller som tar energi ska rensas ut. Det gäller alltså inte bara prylar. Det kommer innefatta en rensing i företaget och livet i allmänhet. Jag strävar efter enkelhet i livet och när det här året är slut vill jag känna att jag kommit en bra bit på vägen.

Jag tar hand om mig själv. Återkom senare.