0
Browsing Tag

livet

2 In behind the scenes/ godmorgon måndag

Random tankar som snurrar

Random tankar som snurrarVad händer i mitt huvud just nu? Mycket kan jag säga. Många random tankar som snurrar. Det är rätt rörigt faktiskt men på pappret, i min Bullet Journal, är det struktur. Det är tur det för annars vet jag inte vad som skulle hända.

Random tankar som snurrarRandom tankar som snurrar

  • Det är 78 dagar kvar till nyår och jag har fortfarande mycket som behöver bli klart för att jag ska känna att det är okej med ett nytt år.
  • Jag är nöjd med utvecklingen av min nedervåning. Här händer det något nytt varje dag. Tankarna går dit när jag tar en paus från arbete. Superkul projekt!
  • Jag har så roliga uppdrag just nu och på ingång så jag blir lite nipprig faktiskt. Yay!
  • Varför har jag inte druckit te än idag?
  • Det här med bloggandet går inte så bra just nu men faktiskt är allt som det ska. Kanske kallas det paus eller så är det början på något riktigt bra. Det återstår att se.
  • I veckan börjar arbetet med en ny hemsida. Här kommer det hända grejer framöver. Kul som bara den!
  • Jag behöver sova mer. Hur ska jag lyckas med det. Alltså jag lägger mig som jag ska men jag sover inte. Det är svårt att göra bra saker med en dimmig hjärna. Suck.
  • Den här nya soffan är kanon!
  • Brittsommaren kan få fortsätta men redan idag är det lite kallare så min önskan stannar som en sådan.
  • V A C K E R T är det dock. Löven. Det sprakar av färg. Snart blir det grått.
  • Asså, vad händer i det politiska Sverige. De får ta och skärpa sig och se till att bestämma sig nu.

Random tankar som snurrar

  • Jag måste boka flyg till London. Gäller mitt pass fortfarande? Gah, måste kolla. Tänk om jag inte hinner få ett nytt pass. Och just det, flyg till Östersund ska jag boka också.
  • Den där Michael Kors-väskan jag har lovat mig själv, när ska jag köpa den egentligen?
  • Ska övervåningen målas vit eller ljust grå?
  • Instagram –  ska jag fortstätta som jag gör eller ska jag ändra på något? Och YouTube – varför gör jag inte filmerna jag planerat att göra? Bara gör’t för sjutton.
  • Kreativt Kaos här på fredag ju. Hinner vi fixa klart köket till dess tro?
  • Vilken workbook ska jag sätta igång med? Om prokrastinering? To-dolistor?
  • Alltså den där hostan i natt. Vad gick den ut på?
  • När ska jag ha invigning av nedervåningen? Det vore kul att ha. Bubbel och prat. Men när? Vill folk komma?
  • Gah, vad mycket jag har att strukturera upp för att få min egen planering att falla på plats. Alla andras planeringar är så mycket lättare att fixa. Får bli heldag på det på torsdag.
  • Nope, nu behöver jag förbereda ett coachingsamtal. Slut på bloggandet.

Du ser ju. Det är ett virrvarr där uppe.

2 In personlig utveckling

Acceptans – lära sig dansa i regnet

Acceptans - lära sig dansa i regnetJag har en speciell relation till acceptans. För mig är det både positivt och negativt. Jag kan vissa dagar likställa det med att ge upp och andra dagar med att det är som det är så det är lika bra att göra det bästa av situationen. Acceptans är att lära sig dansa i regnet varken man vill det eller inte.

Acceptans - lära sig dansa i regnetVad är acceptans?

Så vad är egentligen acceptans? Jo, acceptans är att acceptera sina upplevelser och att våga låta negativa känslor vara närvarande. Det handlar om att lära sig leva med att allt inte är som man önskar och att ändra sitt förhållningssätt till det som inte känns rättvist eller okej. Det kan handla om stress, negativa känslor eller kronisk sjukdom. Det kan vara att vara mitt i en stressig period och vara okej med att det är så just nu. Det kan också vara att ha den där kroniska sjukdomen och hantera att livet inte blev som man tänkt.

Acceptans - lära sig dansa i regnetEn vän och en ovän

Acceptans är ett stort ord och en stor känsla. Det är något att vara vän och ovän med samtidigt brukar jag säga. Jag vet att jag behöver acceptera vissa hinder som jag har men det betyder inte att jag behöver tycka om att dessa hinder finns. Det handlar om att finna sätt att leva med att inte kunna göra något som man kunnat göra tidigare eller att tillfälligt känna en känsla som man inte vill känna.

Acceptans - lära sig dansa i regnetAcceptans i mitt liv

I mitt liv handlar acceptans att hantera känslorna kring att leva med en kronisk sjukdom. En sjukdom som gör mig så arg vissa dagar för att jag så gärna vill göra saker som jag inte längre klarar av. Som att gå en långpromenad i skogen eller göra helt vanliga armhävningar på tårna. Som att inte kunna lyfta min tekopp med vänster hand för att jag inte har någon kraft eller att vakna med värk varje morgon. Detta är en del av mitt liv. Varje dag. Jag kan inte gå runt och sura över det och vad gör det för nytta att vägra göra något alls.

Så jag accepterar att det är som det är och så hittar jag nya sätt att göra saker på. Jag tar mig runt de hinder som finns och tillåter mig vara ledsen för de saker jag inte kan göra.

Om du är utmattad

Det är samma med utmattning. Då handlar acceptansen om andra faktorer. För mig var det att förstå att jag inte hade samma energinivå som tidigare. Det kunde räcka med att ringa ett telefonsamtal och sedan behövde jag sova i flera timmar. För många handlar det om att inte längre förstå sig själv för att det man klarade av tidigare plötsligt känns helt omöjligt. Kapaciteten att göra helt vanliga sysslor försvinner fast man mycket väl vet hur man gör.

Acceptans - lära sig dansa i regnetEnerginivåerna varierar

Det här med energi och energinivåer är ett kaptiel för sig själv egentligen men eftersom jag tycker att det är så intressant så vill jag ändå säga några ord om det. Du har nämligen olika mängd energi från dag till dag. Du kan ha sovit exakt rätt antal timmar men ändå vara trött ena dagen och pigg en annan. Dina energinivåer beror nämligen inte enbart på din sömn utan påverkas av vad du gjorde dagen innan, av om du är orolig för något eller om du vet att du har något jobbigt du behöver göra. Det kan till och med räcka med att någon säger något som du uppfattar som negativt för att gå från 100 till 0. Det är mycket som påverkar hur mycket energi du har till ditt förfogande.

Det gör att det för dig blir svårt att accepera att något som var enkelt förra veckan inte alls fungerar idag. Varför skulle det vara någon skillnad? Du vet ju hur man gör. Men det är inte så konstigt. Om din tankeverksamhet är helt upptagen med att lösa ett problem så kan dammsuga huset vara en näst intill omöjlig syssla att utföra.

Acceptans är skitjobbigt

Jag kan prata hur länge som helst om detta men låt oss återgå till acceptans. Acceptans är skitjobbigt rent ut sagt. Ibland känns det som jag är överdrivet positiv. Så där läskigt som det kan bli när någon säger till en: Det kunde varit värre. Den känslan. Den får mig att vilja skrika för det är precis så. Det är värre.

Acceptans är att leva med att känna så och samtidigt vara nöjd med det som är bra. Acceptans är att vara okej med att inte klara av något just nu, kanske inte längre fram heller, och vara nöjd med att göra på ett annat sätt. Eller inte alls.

Acceptans är inte att ge upp. Att jag inte kämpar för att kunna gå långpromenader är inte att ge upp utan att vara smart i mitt fall. Jag skulle bara orsaka mig mer fysisk smärta om jag envisades med att gå längre sträckor. Det tjänar jag inte på.

Acceptans - lära sig dansa i regnetLivet handlar om förändring

Att vilja vara på ett sätt som gör att man känner igen sig själv är inte alls konstigt. Det är enklare så men livet handlar ju faktiskt om förändring. Visst är det trevligare när du själv får välja vad den förändringen ska handla om men tyvärr är det inte alltid så. Förändringen är inte den du ville ha kanske men förmodligen blir det väldigt bra ändå. Du fick ta en annan väg än du tänkt bara.

Acceptans – lära sig dansa i regnet

Min sjukdom har gjort att jag idag driver mitt företag för om jag inte gjorde det hade jag förmodligen varit heltidssjukskriven. Jag kan inte ha ett arbete där jag behöver inställa mig på en arbetsplats varje morgon för vissa morgnar tar det lång tid för mig att komma igång. Om lederna inte vill samarbeta så är det inte mycket jag kan göra men eftersom jag driver eget så kan jag stanna kvar i sängen en stund med min dator och få arbete gjort ändå. Smart va?

Acceptans är inte att ge upp. Acceptans är att leva livet som det är för dig. Det är som det här citatet:

Livet handlar inte om att vänta till stormen är över, utan att lära sig dansa i regnet.

Var det så där äckligt positivt? Jepp, för livet är allt riktigt bra ändå.

0 In fokus/ planering

Mina begränsningar

Mina begränsningarGodmorgon och välkommen till en ny vecka. Denna veckan är inte helt olik förra veckan. Mycket tid för kursarbete och en hel del möten. Även denna vecka har jag ett tema för inläggen här på bloggen. Jag tycker att det är viktigt att prata om de begränsningar många lever med som gör att planerandet av livet ser annorlunda ut.

Mina begränsningarLeva med begränsningar

Själv har jag två reumatiska sjukdomar som gör att min vardag inte alltid är så enkel. Jag har mycket värk och smärta och är begränsad i min rörlighet. Det stoppar mig inte från att jobba eller göra kul aktiviteter med familjen och vänner men aktiviteterna är inte som för ett par år sedan.

Kanske har du också någon sjukdom eller så har du utmattningssyndrom vilket inte är helt ovanligt tyvärr. När energin inte räcker till men antalet timmar att göra saker på är lika många är det inte helt enkelt att få det att gå ihop. Viljan matchar ofta inte energin. Det är jobbigt och en sorg som det gäller att lära sig leva med.

Det finns mycket att säga i det här ämnet och jag ska göra mitt bästa att dela med mig av min egen kunskap i ämnet. Jag är ju inte helt ovan vid att behöva tänka utanför boxen på grund av sjukdom.

Mina begränsningarMin vecka

Som sagt har jag en full men ganska lugn vecka framför mig. Jag tänker fortsätta förbereda för kurser som kommer framöver och så går jag in i ett slutskede på ett uppdrag jag har.

Måndag

Som vanligt ägnar jag mig åt planering av alla detaljer under veckan. Det är många småsaker som ska göras som lätt glöms bort om de inte finns med på att göralistan.

Tisdag

Jag har en coachingsession på förmiddagen och resten av dagen ska jag jobba med det som har med mitt onlinearbete att göra. Spela in filmer och förbereda för livesänding i medlemsgruppen.

Mina begränsningarOnsdag

Det är dags för första nätverksmötet efter sommaruppehållet. Det blir en omställning att vara ute ur huset tidigt på morgonen för att vara på plats redan klockan 07:00 men jag ser massor fram emot det.

Torsdag

Det blir en mötesdag. Hela dagen har jag möten inbokade faktiskt så jag kommer vara rätt mör på kvällen.

Fredag

Jag har inga planer för fredagen faktiskt. Jag har valt att hålla dagen öppen för ett eventuellt möte som jag får besked om under veckan. Fredagsbuketten ska köpar i alla fall och på kvällen ska jag mysa med familjen.

Som ni märker är veckan inte så intensiv och det känns skönt. Förra veckan gick i ett så jag behöver mer tid för lugn denna veckan.

0 In enkelhet/ planering

A plan that fits your life

A plan that fits your lifeGör du det du önskar göra? Lever du ditt drömliv? Det är två frågor som jag kan fundera på ibland. Jag tycker de är viktiga men de är också stora och lite läskiga. Vad innebär det att leva sitt drömliv egentligen? Jag gillar meningen A plan that fits your life. Det känns relevant.

A plan that fits your lifeKan jag göra det ingen annan har gjort?

Vad innebär det att ha a plan that fits your life? Jag är nog inte helt säker på det men jag har lite tankar kring det. Jag tror nämligen att det är individuellt och därför är det också svårt. Det finns så många vilnklar och tolkningar på det. Det blir tankar om vad som är förväntat av en och vilka normer som gäller i det hörn av samhället som man själv lever i. Kan jag göra det ingen annan har gjort? Hur konstig kommer de tycka att jag är?

Vi följer mönster. Ett mönster som på något sätt blivit tilldelat oss under vår uppväxt. Vi har fått oskrivna regler hemifrån, från våra vänner och från skolan. När vi blir vuxna blir det lätt att vi gör som vi har lärt och inte tänker tanken att det går att göra på något annat sätt. Så länge man inte är olycklig är det ju inte så mycket att diskutera. Eller?

A plan that fits your lifeEtt drömliv

Att leva sitt drömliv behöver inte innebära att bo på en strand i Karibien eller flytta ut på landet och odla sin egen mat. Ibland känner jag att det är den bilden som målas upp. Jag tycker om mitt hem. Jag tycker inte om vädret i Sverige men jag tycker om att bo här. För mig handlar det mer om att göra det jag älskar. Det jag brinner för. Det som gör att jag känner att jag hela tiden utmanas att göra mitt bästa. Jag tycker om att gå utanför ramarna och jag bokstavligen älskar göra saker jag är rädd för. Till en viss gräns. Jag kommer aldrig i mitt liv hoppa fallskärm för jag förstår inte syftet med det. Och där är en nyckel för mig. Det behöver finnas ett syfte som är tillräckligt relevant för mig att agera på.

A plan that fits your lifeDet här behöver jag

Jag är en doer. Jag gör saker hela tiden och det måste ingå i min livsplan. Jag tycker inte om att vara sysslolös. Det behöver däremot inte vara en superaktiv aktivitet. Skriva en bok går bra. Då gör jag något. I min plan behöver det ingå människor, vänner. Jag behöver ha samtal som gör att jag får tänka till och klura på lösningar. Jag kräver ensamtid för att fungera så det behöver finnas. Gärna på en lugn plats. En brygga eller en stubbe fungerar utmärkt. I mitt liv behöver jag som sagt utmaningar och jag behöver skapa. Skapa i form av skrivande eller doodla i en anteckningsbok. Helst skulle jag vilja bo i skogen med utsikt över en sjö. Jag vill höra fåglarna kvittra och hackspetten hacka. Det var så jag bodde som barn och jag älskar det fortfarande. Jag kan även tänka mig ett hus med terass någonstans i Italien. Jag älskar Italien.

A plan that fits your lifeA plan that fits your life

Men nu ramlar jag nog utanför ämnet tror jag – a plan that fits your life. Alltså planera inte efter vad andra tycker och tänker. Planera inte enbart för att andra ska bli glada och nöjda med dig. Planera så att du trivs med dig själv och dina resultat. Se till att de människor du tycker om ingår i din plan. Ge dem av din tid. Ha inte något att göra hela tiden utan se till att ha ledigt. Ledigt på riktigt. Njut. Och le massor.

Som du förstår så är det bara du som kan avgöra vad innehållet är. Du har säkert en helt annan definition av vad detta betyder. Jag vill gärna höra den. Berätta.

15 In må bra - mindre perfekt/ mer personligt. Med hjärtat

Livets berg- och dalbana som jag vägrar åka

livets berg- och dalbanaIbland behöver man gasa och ibland bromsa. Ibland behöver man till och med dra i nödbromsen och stanna tvärt. Livet går sällan spikrakt mot målen utan för det mesta är det mer av en berg- och dalbana. Jag är inget stort fan av det här med bergbanor varken på nöjesfältet eller i livet, men jag får ändå snällt åka med.

livets berg- och dalbanaMin takt är bra

Ska jag dra i en nödbroms kanske någon undrar? Nej, det har jag inte tänkt. Jag har inte heller tänkt bromsa, men inte för den delen heller gasa. Jag tror jag fortsätter i den takt jag har. Jag tycker om den. Vissa dagar är det mycket och andra dagar mindre. Jag planerar trots allt mitt arbete själv. Det är värre med det som inte har med arbete att göra. För tillfället i alla fall.

Det där jag inte kan påverka

Det finns några saker i livet som kan vara svårt att påverka och det är en sådan detalj som det här inlägget egentligen ska handla om. Ett lite krångligt intro bara.

Jag har tidigare berättat att jag har två reumatiska ledsjukdomar. Ledsjukdomar går ofta i skov vilket innebär att sjukdomen tillfälligt blir sämre. Detta tillfälliga är aldrig tidsbestämt. Det kan handla om någon vecka eller månad. Ibland mycket längre än så.

Jag har varit i ett skov ett bra tag nu. Faktiskt har jag inte riktigt koll på hur länge. Det där har en tendens att flyta samman för mig. Jag är så van vid att bita ihop och har under många år tränat på att inte låta värk och smärta påverka mig allt för mycket. Denna gången har det inte gått. Jag kan inte på något sätt undvika att känna av detta skov. Inflammationerna i kroppen vägrar släppa och de dyker upp på nya ställen varje dag känns det som.

livets berg- och dalbanaMin 40-årsdag

När jag fyllde 40, vilket är dryga fyra år sedan, hade jag som mål att vara den bästa 40-åring jag kunde vara. Jag kallade mitt projekt må bra – mindre perfekt. Jag tränade omkring sex dagar i veckan. Jag åt otroligt hälsosamt. Jag var stark. Tränade crossfit, cyklade flera mil i veckan på min fina gröna racer och jag älskade yoga. Jag hade till och med ett yogakalas när jag fyllde år. Jag hade muskler som syntes. Jag är i grunden en tränande person. Jag älskar verkligen att träna hårt.

I oktober samma år, 2013, som jag fyllde 40 år kom mitt första riktiga skov. Skovet som kom och aldrig försvann brukar jag kalla det för. Innan hade jag ont men jag hade aldrig varit i ett skov. Jag gick från crossfitboxen till soffan över en natt kändes det som. Jag är idag den mest stillasittande människa jag känner. Tjugofem kilo större på grund av det.

Livet är skit ibland. Vissa dagar mer än andra. Och den senaste tiden har det mest varit dåligt. Riktigt dåligt faktiskt.

livets berg- och dalbanaDroppen som fick bägaren att rinna över

I onsdags var dagen då jag fick nog. Varför just i onsdags? Jo, för jag vaknade med ett krokigt lillfinger på min högra hand. Underlig sak att hänga upp sig på kanske men det var droppen som fick bägaren att rinna över. Jag har länge haft en vänsterhand som knappt fungerar. Utan höger hand duger jag inte till mycket.

Nu räcker det! Nu får det vara bra. Jag tänker inte gå med på det här längre. Från och med nu bestämmer jag över kroppen och den ska lyda. Hur då? Det vet jag inte än. Jag har inte klurat ut en konkret plan men den byggs sakta men säkert upp. Jag har lösa komponenter. Det är alltså dags för det där jag kallar för ”jävlar anamma”. Jag är bra på det. Och så har jag en kurs i kostrådgivning i bakfickan och jag är inte obekant med träning. Ser ni vilket håll det går åt? Kan tänka mig det.

livets berg- och dalbanaDen här delen av min berg- och dalbana vägrar jag

Det är dags för projekt må bra – mindre perfekt 2.0. Jag tänker vägra den här delen av livets berg- och dalbana. Så antiinflammatorisk mat here I come. Gummibandet och de lätta vikterna – nu åker ni fram. Jag tänker nöta med er trots att det är det tråkigaste jag vet. Kanske hamnar jag aldrig i en crossfitbox igen och kanske blir jag inte smal på samma sätt som jag en gång var. Det är okej. Det är inte viktigt. Slipper jag ha ont och kan jag stilla inflammationerna från att få mina händer att krokna, bokstavligt, då har jag vunnit.

Jag snackar tid

Detta kommer inte på något sätt att bli en tränings- och matblogg. Jag snackar tid och det ser inte ut som jag kommer sluta med det inom det närmaste. Men jag pratar vardag, rutiner och livet eftersom jag hjälper människor att förstå och planera sitt liv. Och jag planerar mitt. Same, same, så att säga.

livets berg- och dalbana

8 In må bra - mindre perfekt/ mer personligt. Med hjärtat

Varför ett rött läppstift gör dig rakryggad

Varför ett rött läppstift gör mig rakryggadVet ni, idag känner jag för att skriva om läppstift. Det kan ju kännas lite väl långt ifrån det jag i vanliga fall skriver om. Vilket är helt rätt. Vad har läppstift med planering och tid att göra? Absolut ingenting men läppstift gör mig glad och att jag är välmående gör att jag använder min tid bättre. Långsökt? Nej, faktiskt inte.

Varför ett rött läppstift gör mig rakryggadEn historia om min mamma

Min mamma är inte sminkad om hon inte har läppstift. Hon går inte utanför dörren utan att först se till att det röda läppstiftet är på plats. Så har det alltid varit och jag har skrattat åt det. Hur kan det där läppstiftet vara så viktigt? Ju äldre jag blir desto bättre förstår jag och mer och mer lik min mamma blir jag i detta beteende. Jag kan vara helt osminkad i övrigt, men läppstiftet åker på.

Min syster och jag brukar skoja om mamma rätt ofta. Hon ringer oss och berättar att hon är sjuk och eländig och att det är synd om henne och vi bekräftar. Alla är nöjda. Någon dag senare, ibland bara några timmar senare, ringer hon och säger: Nu har jag läppstift på mig! Då vet vi att hon mår bättre. När man är frisk har man läppstift.

Varför ett rött läppstift gör mig rakryggadLäppstift gör mig rakryggad

Och jag måste säga att jag tror stenhårt på det där. Om jag klär på mig i fina kläder, fixar till håret, sminkar mig eller målar läpparna gör det skillnad. Det inger självförtroende. Gör mig rakryggad. Det gör att axlarna sjunker och energi portioneras om i kroppen på något sätt. En tung morgon kan vändas av en dusch och en snygg klänning.

Det handlar om något psykologiskt

Kanske låter det fåfängt men jag tror det ligger något psykologiskt här. Det här med hur man uppfattar sig själv. I myskläder en regnig dag kanske det är svårt att vara peppad och energisk i sitt arbete. Det kan vara svårt att skapa energigivande innehåll till sina kunder. Men om man stiger upp, klär om och sätter sig vid skrivbordet blir energin en annan.

Varför ett rött läppstift gör mig rakryggadLer du i telefonen?

Det är samma som att den du pratar med i telefon hör om du ler. Och det är samma som att du kommer låta mer självsäker och tydlig i ditt budskap om du står upp när du pratar i telefon än när du sitter ner. Det är samma som att jag när jag coachar, över telefon, ser ditt ansiktsuttryck genom att verkligen lyssna på det du säger men framför allt det du inte säger. Vi utstrålar energi genom små förändringar vi gör med kroppen, med leendet och med det röda läppstiftet.

Varför ett rött läppstift gör mig rakryggadLäppstift gör mig frisk

Så frågan blir: Tar min mamma på sig läppstift för att hon är frisk eller för att det gör henne frisk? Jag tror det är både och. Klart man inte blir frisk. Det vore ju fantastiskt om det vore så men något händer och den känslan räcker en bra bit.

Jag har insett att läppstift påverkar mig också. Inlärt beteende eller sanning? Det spelar ingen som helst roll för det gör skillnad i min vardag. Skillnad på ett positivt sätt och det är allt som betyder något. Om lite läppstift kan få mig att komma igång med mitt arbete en deppig höstdag så why not. Om jag känner mig snyggare, mer självsäker och gladare när jag målar på rött på läpparna när jag ska iväg någonstans så tänker jag att det är bra.

Rött läppstift någon?

Vad är ditt läppstift i ditt liv? Du kanske har något annat än just ett rött läppstift. En viss blus, ett halsband, en penna eller ett citat/mantra. Vad ger dig den där känslan du behöver för att känna dig rakryggad?

4 In Familjen och livet/ sinnesro

En vilovecka och jag landar i ett lugnt sinne

lugnt sinne

Jag har en sådan där filosoferande lördag. Ni vet när en tanke flyter in i en annan utan att stanna för en längre reflektion. Flytet känns skönt och välkommet trots att det ger en något melankolisk känsla men jag vet att i grunden ligger en nöjdhet. Det brukar vara så. Jag kan leva med melankoli när jag vet att jag i grunden mår bra.

lugnt sinneLanda i ett lugnt sinne

En vilovecka, som denna, brukar landa i ett lugnt sinne. Detta även om jag i förrgår fick en ny idé som cirkulerar i mitt huvud likt en torktumlare. Fort går det och sakta men säkert landar ord som leder till strategi på papper.

Att landa är ett stort behov som jag har. Jag vet precis när jag blir överväldigad och när det är dags att stanna upp. Jag predikar inte om vila och pauser bara för att det är något man ska säga utan för att jag förstår hur viktigt det är. När min att göralista exploderar av saker att göra och min reaktion är att göra ingenting då vet jag att jag att det är stanna upp jag behöver. Listan får vänta. Det är ingen idé att jag ens försöker. Jag kan inte skapa något bra ändå och minsta lilla tanke gör ont i hjärnan.

lugnt sinneEtt sinne i kaos

Ett lugnt sinne är inget jag är bortskämd med. Det är nästan alltid ett virrvarr av ledsamhet, kreativitet, glädje och problemlösning. Mitt i allt detta svarar jag på frågor, jag ställer mig själv, om vad vi ska äta till middag och om jag känner för att städa idag. Oftast har jag ett sinne i kaos och helt ärligt älskar jag det. Jag kan klaga utåt över hur jobbigt det är att ha en popcornhjärna. En hjärna som sprutar ur sig idéer i ljusets hastighet men det är jag. Jag skulle inte känna igen mig själv om inget hände.

lugnt sinneDetta har jag gjort denna veckan

Vad har jag gjort denna veckan kanske du undrar? Mycket men ändå ingenting om man räknar arbete som det jag skulle ha gjort. Det kan verka mycket för en som vilar men det mesta är sådant som inte kräver speciellt mycket. Detta är ungefär det jag har gjort:

  • Sovit mycket. Det blir inte stilla om jag inte sover. Sova är min absolut bästa medicin. Förr skulle jag säga att det är promenader men eftersom min kropp inte är glad i att gå så får jag säga sömn.
  • Bläddrat bland bloggar och uppdaterat mig kring höstmodet, vilka böcker som är värda att läsa och om resor som andra gjort som jag aldrig kommer komma iväg på själv.
  • Njutit av ett vardagsrum som badat i sol.
  • Suttit i min fåtölj och stirrat rakt fram. Det kräver mycket av mig att klara av det kan jag säga. Jag är inte bra på att göra ingenting, men jag tränar.
  • Andats! Jag märkte att jag inte andas med magen när min yogalärare var här. Det har jag tränat på och nu kan jag nästan utan ansträngning få ner andetagen i magen. Det är ingen lätt sak kan jag säga.
  • Grejat i min Bullet Journal.
  • Skrivit dagbok. Orden behöver komma ut.
  • Druckit mycket te. Obviously!
  • Tittat på Netflix. Första säsongen av Broadchurch. Första säsongen av Greenhouse Academy. Sett filmen Be Somebody. Broadchurch gillar jag sedan tidigare men jag har inte sett alla delar. Greenhouse var enkel att titta på och Be Somebody var lite mysig men långsam.
  • Bloggat. Veckans populäraste inlägg är Ibland låtsas jag.
  • Skickat iväg böcker som beställts. Jag har några ex av Jag ska bara kvar.
  • Pilotkört en kommande tjänst. Den enda dagen jag jobbade denna veckan men ojoj vilken energi det gav.

lugnt sinne

4 In behind the scenes/ mer personligt. Med hjärtat

Ibland låtsas jag

Ibland låtsas jagNågon frågar mig hur jag mår och jag svarar sedvanligt: allt är bra. I själva verket har jag ont i precis varenda del av min kropp och jag är så trött så jag själv förundras över att jag kan hålla ögonen öppna. Så ja, ibland låtsas jag.

Ibland låtsas jagIbland låtsas jag

Jag bloggar om vardagsliv, planering och beteenden kring tid och ibland får ni även en glimt av mitt liv. Jag har den senaste tiden funderat på om det kanske är så att jag trots att jag är personlig ändå visar för lite av mitt liv. Jag vet inte. Det kan bara du som läser bedöma. Men jag kan vissa dagar känna att fasaden är hög och ogenomtränglig.

Kanske är det inte så mycket en fasad utan den jag är. Jag är van vid att leva med svårigheter i form av en strejkande kropp. Jag kan inte varje dag säga att jag har en dålig dag. Hur skulle det vara? Och dessutom skulle det vara en lögn. För jag har riktigt riktigt bra dagar. Dagar fulla med bara glädje. Men ingen dag är utan smärta. Och jag väljer därför att låtsas ibland. För vem vill lyssna på en gnällspik?

Ibland låtsas jagEtt skifte i min tankebana

Imorgon är det en månad sedan jag blev inlagd på sjukhus i ett dygn och ska jag vara helt ärlig så skedde en förändring den dagen. En som sakta sakta har smugit sig på. I en dimma av trötthet som vilat över mig sedan dess har jag insett att jag inte är odödlig. Förstås visste jag det tidigare och jag har insett det på väldigt nära håll minst två gånger tidigare. Men denna gången hände något. Något annorlunda.

Jag har ännu inte satt fingret på vad det är så jag har inga svar och inget att berätta. Jag vet bara att det skett ett skifte i min tankebana som jag behöver förvalta.

Ibland låtsas jagEn fängslande inledning

Och hur det kommer sig att jag skriver om detta idag är för att jag igår läste den mest fängslande inledning till en bok någonsin. Den enda boken jag köpte på Bokmässan i år. Jag öppnade den lite snabbt för att läsa innehållsförteckningen vilket jag alltid gör innan jag ska börja läsa en bok. Jag bläddrade till inledningen och började läsa den. Och fastnade. Jag kunde inte lägga ner den trots att jag visste att jag skulle bli sen till att hämta min dotter. Jag var tvungen att läsa klart. Det jag läste fångade för en sekund min tanke jag haft och nu tror jag att jag ska kunna börja jobba med att formulera den.

Ibland låtsas jagLeva ett liv jag är nöjd med

Vad vill jag ha sagt egentligen? Det frågar jag mig själv också men i korta ordalag så vill jag säga att ibland låtsas jag. Inte för din skull, utan för min. För att jag behöver leva ett liv som jag känner mig nöjd med. Ett liv som inte smärtorna styr över.

PS Boken heter ”Driven till max – Överlevnadsguide för dig som inte kan sluta prestera” av Christopher Toll.