Kärleken till böcker började tidigt

Kärleken till böcker började tidigt. Min pappa såg till att det kom en ny bok i brevlådan varje månad när jag var barn och jag älskade den dagen då boken kom. Jag tittade på bilderna när jag fortfarande inte kunde läsa själv och sedan ljudade jag mig igenom orden när jag var på väg att knäcka läskoden.

Jag hade många favoritböcker som barn men den som låg högst upp på topplistan var Lotta på Bråkmakargatan av Astrid Lindgren. Den fick pappa läsa för mig om och om igen och sedan läste jag den själv. Då kunde jag den i och för sig utantill men det gjorde inget. Nu är den sliten men det gör inget för man kan se att den har varit älskad.

Det var så spännande att Lotta skulle flytta hemifrån och jag kunde känna igen mig i känslorna hon kände. Alla har vi väl hotat våra föräldrar med att vi ska rymma hemifrån när vi inte fått göra något som vi så gärna ville. Jag har det i alla fall. Minst en gång. Till kojan i skogen nära vårt hus. Där satt jag och var glad.

Jag minns att jag tyckte det var så sorgligt att hon inte ens hade en katt när hon låg där ensam i sin säng. Jag tröstade mig med att hon i alla fall hade Bamsen. Sin gris.

Bröderna Lejonhjärta var också väldigt omtyckt hemma hos oss. Den boken har en speciell histora. Det var den första boken min mamma läste på svenska. Den är full av ord på polska som hon har skrivit där för att lära sig orden. Och som synes lästes även den många gånger om.

Vi hade en undulat som hette Skorpan just för att min mamma tyckte så mycket om Bröderna Lejonhjärta och hon ömmade så för Skorpan. Vår Skorpa lärde sig prata och följde med mig ut till brevlådan när jag hämtade posten. Han satt på min axel.

Visst är de vackra?