Acceptans – lära sig dansa i regnet

Jag har en speciell relation till acceptans. För mig är det både positivt och negativt. Jag kan vissa dagar likställa det med att ge upp och andra dagar med att det är som det är så det är lika bra att göra det bästa av situationen. Acceptans är att lära sig dansa i regnet varken man vill det eller inte.

Vad är acceptans?

Så vad är egentligen acceptans? Jo, acceptans är att acceptera sina upplevelser och att våga låta negativa känslor vara närvarande. Det handlar om att lära sig leva med att allt inte är som man önskar och att ändra sitt förhållningssätt till det som inte känns rättvist eller okej. Det kan handla om stress, negativa känslor eller kronisk sjukdom. Det kan vara att vara mitt i en stressig period och vara okej med att det är så just nu. Det kan också vara att ha den där kroniska sjukdomen och hantera att livet inte blev som man tänkt.

En vän och en ovän

Acceptans är ett stort ord och en stor känsla. Det är något att vara vän och ovän med samtidigt brukar jag säga. Jag vet att jag behöver acceptera vissa hinder som jag har men det betyder inte att jag behöver tycka om att dessa hinder finns. Det handlar om att finna sätt att leva med att inte kunna göra något som man kunnat göra tidigare eller att tillfälligt känna en känsla som man inte vill känna.

Acceptans i mitt liv

I mitt liv handlar acceptans att hantera känslorna kring att leva med en kronisk sjukdom. En sjukdom som gör mig så arg vissa dagar för att jag så gärna vill göra saker som jag inte längre klarar av. Som att gå en långpromenad i skogen eller göra helt vanliga armhävningar på tårna. Som att inte kunna lyfta min tekopp med vänster hand för att jag inte har någon kraft eller att vakna med värk varje morgon. Detta är en del av mitt liv. Varje dag. Jag kan inte gå runt och sura över det och vad gör det för nytta att vägra göra något alls.

Så jag accepterar att det är som det är och så hittar jag nya sätt att göra saker på. Jag tar mig runt de hinder som finns och tillåter mig vara ledsen för de saker jag inte kan göra.

Om du är utmattad

Det är samma med utmattning. Då handlar acceptansen om andra faktorer. För mig var det att förstå att jag inte hade samma energinivå som tidigare. Det kunde räcka med att ringa ett telefonsamtal och sedan behövde jag sova i flera timmar. För många handlar det om att inte längre förstå sig själv för att det man klarade av tidigare plötsligt känns helt omöjligt. Kapaciteten att göra helt vanliga sysslor försvinner fast man mycket väl vet hur man gör.

Energinivåerna varierar

Det här med energi och energinivåer är ett kaptiel för sig själv egentligen men eftersom jag tycker att det är så intressant så vill jag ändå säga några ord om det. Du har nämligen olika mängd energi från dag till dag. Du kan ha sovit exakt rätt antal timmar men ändå vara trött ena dagen och pigg en annan. Dina energinivåer beror nämligen inte enbart på din sömn utan påverkas av vad du gjorde dagen innan, av om du är orolig för något eller om du vet att du har något jobbigt du behöver göra. Det kan till och med räcka med att någon säger något som du uppfattar som negativt för att gå från 100 till 0. Det är mycket som påverkar hur mycket energi du har till ditt förfogande.

Det gör att det för dig blir svårt att accepera att något som var enkelt förra veckan inte alls fungerar idag. Varför skulle det vara någon skillnad? Du vet ju hur man gör. Men det är inte så konstigt. Om din tankeverksamhet är helt upptagen med att lösa ett problem så kan dammsuga huset vara en näst intill omöjlig syssla att utföra.

Acceptans är skitjobbigt

Jag kan prata hur länge som helst om detta men låt oss återgå till acceptans. Acceptans är skitjobbigt rent ut sagt. Ibland känns det som jag är överdrivet positiv. Så där läskigt som det kan bli när någon säger till en: Det kunde varit värre. Den känslan. Den får mig att vilja skrika för det är precis så. Det är värre.

Acceptans är att leva med att känna så och samtidigt vara nöjd med det som är bra. Acceptans är att vara okej med att inte klara av något just nu, kanske inte längre fram heller, och vara nöjd med att göra på ett annat sätt. Eller inte alls.

Acceptans är inte att ge upp. Att jag inte kämpar för att kunna gå långpromenader är inte att ge upp utan att vara smart i mitt fall. Jag skulle bara orsaka mig mer fysisk smärta om jag envisades med att gå längre sträckor. Det tjänar jag inte på.

Livet handlar om förändring

Att vilja vara på ett sätt som gör att man känner igen sig själv är inte alls konstigt. Det är enklare så men livet handlar ju faktiskt om förändring. Visst är det trevligare när du själv får välja vad den förändringen ska handla om men tyvärr är det inte alltid så. Förändringen är inte den du ville ha kanske men förmodligen blir det väldigt bra ändå. Du fick ta en annan väg än du tänkt bara.

Acceptans – lära sig dansa i regnet

Min sjukdom har gjort att jag idag driver mitt företag för om jag inte gjorde det hade jag förmodligen varit heltidssjukskriven. Jag kan inte ha ett arbete där jag behöver inställa mig på en arbetsplats varje morgon för vissa morgnar tar det lång tid för mig att komma igång. Om lederna inte vill samarbeta så är det inte mycket jag kan göra men eftersom jag driver eget så kan jag stanna kvar i sängen en stund med min dator och få arbete gjort ändå. Smart va?

Acceptans är inte att ge upp. Acceptans är att leva livet som det är för dig. Det är som det här citatet:

Livet handlar inte om att vänta till stormen är över, utan att lära sig dansa i regnet.

Var det så där äckligt positivt? Jepp, för livet är allt riktigt bra ändå.