Igår läste jag ett gammalt blogginlägg från 2011 av Malin Wollin som skriver i Wendela för Aftonbladet. Hennes inlägg heter ”Egentid är något trams vi har uppfunnit själva” och jag kände att jag bara av titeln blev upprörd. Egentid må till viss del vara något som vi använder lite hur som helst, som ett krav ibland, men det är något som existerar och behovet finns av en anledning.
Hon har till viss del rätt i sin reflektion kring fenomenet egentid. Att det är något som skapar ännu ett ångestmoment i vår tillvaro. Vidare menar hon att det är något vi har gett ett namn för att vi har dåligt samvete över att vi vill vara ifrån våra barn. Och sedan rabblar hon upp saker som är egentid och att vi ska sluta ha så höga krav på vårt familjeliv och bara vara nöjda.
Först och främst undrar jag om det kanske är så att ordet egentid betyder olika för olika personer. Jag tror att det på ett sätt blandas ihop med bestämd tid för självförverkligande. Är inte självförverkligande något vi gör hela tiden varje dag? Något som händer medan vi känner oss stressade av vårt arbete, tiden det tar att åka mellan hem och jobb eller tiden vi känner att vi inte gör något annat än är med skrikiga barn. Vi utvecklas hela tiden. Livet är här och nu och hela tiden.
Egentid känner jag är något alla behöver oavsett om vi har barn eller inte. Det är tid för oss själva och våra egna tankar. Vår tid för reflektion. Det är en stund som vi behöver för att vi är tänkande varelser och det kan vara svårt att höra inåt när det brusar runt omkring oss hela tiden.
Egentid är inget som är endast privilegierat föräldrar, men är nog mest påtagligt då, utan det är för alla och hur vi gör för att få den stunden är något som vi får bestämma med den vi har närmast. Det behöver inte vara mer komplicerat än hitta naturliga stunder då vi är för oss själv. När de andra är iväg och handlar, att komma hem till en tom lägenhet eller gå upp klockan 05.00 på morgonen och då ha en stund för den tystnad vi behöver för vårt eget, vårt privata. Detta med egentid blir helt klart svårare när man har barn och det är mycket som ska fungera för att få livet att gå ihop som man vill. För att få till tid för sig själv då är något som vi kan behöva planera. Något som är genomtänkt tillsammans med vår partner. Det är ett samtal som kan behövas. Det som är viktigt att komma ihåg då, tycker jag, är att vi alla har olika behov på hur mycket tid för oss själva vi behöver. Det är inget som kanske behöver vara jämnt fördelat utan det viktiga är att behovet möts.
Så egentid är inte något trams vi har uppfunnit själva. Möjligen ordet i sig men inte fenomenet att behöva vara för sig själv. Jag håller helt enkelt inte med Malin Wollin.
Hur känner du?
”Egentid” används på ett lite egendomligt och slarvigt sätt, tycker jag. Det används ofta på stresshanteringskurser som ett universalmedel mot stress. Jag tycker att man ska tänka på att för alla människor är det kanske inte egentid som behövs för att de har för mycket egentid. Det som många, många glömmer bort att det finns så många ensamhushåll, 2007 var det 46% av alla hushåll I Sverige som lever ensamma. Det kan kännas som ett hån mot alla ensamma personer när detta tjatas om att man ska ha egentid, hela tiden. Det behövs en mer nyanserad diskussion och användande av ordet och en försiktighet. Nu är det ju inte alla som känner en ensamhetskänsla, som bor ensamma. Men vi har väl aldrig haft så mycket egentid som vi har nu förtiden.
Jag jobbar själv med stresshantering och har tillgång till flera redskap för stresshantering.
Karin
Jag håller helt och fullt med dig Karin. Jag tog inte med aspekten med ensamma och med ensamstående för det skulle bli så långt då. Det finns mycket att säga om ämnet.
Verkligen intressant det där att egentid skulle vara ett sätt att hantera stress på.
Tack för din kommentar Karin.
Håller med er båda två. Visst behövs tid för reflektion i all ensamhet, men det har blivit så ”stort”, nästan som ett krav. Jag tror att för många har det blivit en zon som inte alls handlar om reflektion och ensamhet utan att vara ”ledig” från allt annat. Och jag tror inte att det är nå’t ”nytt” utan människor har alltid funderat och reflekterat, men de kanske inte planerade allting utan tog de stunder som gavs.
Självförverkligande och utveckling tycker jag också är något vi gör hela tiden hela livet, men det har också blivit ”aktiviteter”. Vad blir då resten av tiden – ren överlevnad? Tror att vi måste sluta att dela upp vår tillvaro och istället försöka få saker att gå in i varandra, helt enkelt se helheten!
Ja Ia vi måste sluta dela upp vår tillvaro och se livet som en helhet. Livet händer hela tiden. Jag håller med om att egentid har blivit en stund att bara vara ensam och inte en stund för reflektion och reflektera går utmärkt att göra medan man diskar eller krattar gräsmattan.
Tack för din kommentar Ia.
För mig är Egentid fortfarande guld värt. Jag till hör den äldre generationen (63 år) och i mig finns en naturlig ”tahandomandra” så de tillfällen jag verkligen ger mig själv tid att reflektera eller gå på ansiktsbehandling eller annat är verkligen EGEN Tid.
Inget negativt i ordet alls.
Jag tror nog att vi som är väldigt ”tahandomandra” behöver göra saker för oss själva. Jag tycker inte heller ordet är negativt utan snarare hur det använts och vad man lägger in i det.
Jättebra att du tar dig stunder att bara vara med dig själv!