När en vän vet långt i förväg

Jag satt och bläddrade tillbaka långt bak i bloggen för då och då tycker jag det är roligt att läsa om det jag skrev om för flera år sedan. Och idag ramlade jag på ett inlägg som handlar om min författarkompis som då, 2011, inte hade gett ut sina böcker ännu.

HANNA HÖGLUNDS TREDJE BOK

Nu har Hanna Höglund gett ut två böcker och den tredje, Allt som vi lovat, har release på Bokmässan i år. Böckerna är för åldrarna 10-15 men passar utmärkt för vuxna. Genren är fantasy och jag tycker de är fantastiska.

Serien heter ”Berättelsen om Lianne” och är i fyra delar och den tredjde boken kommer som sagt ut till Bokmässan.

Hon skriver om Lianne som bor i en vanlig liten stad i Sverige men en dag berättar hennes mamma att de ska flytta. Hon hamnar på ett ställe där människorna inte är som hon är van. De kan utföra magi och i denna magiska värld börjar hon i en ny skola och får nya vänner. Hon lär som om den nya världen och får se hur det goda vinner över det onda.

Jag som 2011 inte ens kunde föreställa mig att jag en dag skulle skriva böcker själv fascinerades väldigt av att kunna få ur sig det som virvlade runt i huvudet. Nu skriver jag själv (fascineras dock fortfarande lika mycket).

INLÄGGET FRÅN 2011 SOM FICK MIG ATT MINNAS

En av mina allra käraste vänner är författare. Jag har läst alla hennes böcker utom en (tror jag). Ingen är utgiven än men jag vet med säkerhet att det kommer de bli en dag i framtiden.

Men det var inte det jag skulle prata om utan om att just nu är vi en liten grupp utvalda personer som läser en av hennes böcker som hon planerar att skicka in till förlag till hösten. Vi läser, analyserar och tycker till. Jätteroligt! Jag har läst boken två gånger tidigare och vet redan att jag älskar den men den här gången vill hon ha feedback.

När det gäller feedback så är inte jag den rätta personen att fråga. Jag läser eller rättare sagt slukar böcker och sen är jag klar. Jag har en bestämt uppfattning om boken var bra eller dålig men mycket mer djup än så får man inte från mig oftast. När hon och jag satt och pratade om att vi sedan ska träffas allihop och prata om boken tillsammans säger hon: ”Jag tänker mig att den är bra för sådana som dig som inte kan sätta fingret på saker på egen hand”. Jahaja och hur värdelös är inte jag kände jag då. Jag kan inte sätta fingret på saker liksom. Men då säger hon: ”Du är väl inte den som analyserar litteratur. Du analyserar livet”.

Det tycker jag är bra och det är sant. Jag analyserar livet. Mitt och andras och brukar vara rätt bra på att sätta fingret på saker spot on. Faktiskt är jag ganska grym på det om jag får säga det själv.

OCH TÄNK ATT IDAG ARBETAR JAG MED JUST DET

Och tänk att idag jobbar jag med just det, sätta fingret på sådant som kan göra hela skillnaden för en människas vardag. Hon visste det redan då men jag hade inte kommit så långt i min utveckling och tanke.

Vänner är något av det bästa med livet och varenda en av mina vänner är mina förebilder. De är alla speciella på sitt sätt och har alla något som jag beundrar.

Foto: Hanna Höglund