0
Browsing Category

må bra – mindre perfekt

14 In må bra - mindre perfekt/ mer personligt. Med hjärtat

Livets berg- och dalbana som jag vägrar åka

livets berg- och dalbanaIbland behöver man gasa och ibland bromsa. Ibland behöver man till och med dra i nödbromsen och stanna tvärt. Livet går sällan spikrakt mot målen utan för det mesta är det mer av en berg- och dalbana. Jag är inget stort fan av det här med bergbanor varken på nöjesfältet eller i livet, men jag får ändå snällt åka med.

livets berg- och dalbanaMin takt är bra

Ska jag dra i en nödbroms kanske någon undrar? Nej, det har jag inte tänkt. Jag har inte heller tänkt bromsa, men inte för den delen heller gasa. Jag tror jag fortsätter i den takt jag har. Jag tycker om den. Vissa dagar är det mycket och andra dagar mindre. Jag planerar trots allt mitt arbete själv. Det är värre med det som inte har med arbete att göra. För tillfället i alla fall.

Det där jag inte kan påverka

Det finns några saker i livet som kan vara svårt att påverka och det är en sådan detalj som det här inlägget egentligen ska handla om. Ett lite krångligt intro bara.

Jag har tidigare berättat att jag har två reumatiska ledsjukdomar. Ledsjukdomar går ofta i skov vilket innebär att sjukdomen tillfälligt blir sämre. Detta tillfälliga är aldrig tidsbestämt. Det kan handla om någon vecka eller månad. Ibland mycket längre än så.

Jag har varit i ett skov ett bra tag nu. Faktiskt har jag inte riktigt koll på hur länge. Det där har en tendens att flyta samman för mig. Jag är så van vid att bita ihop och har under många år tränat på att inte låta värk och smärta påverka mig allt för mycket. Denna gången har det inte gått. Jag kan inte på något sätt undvika att känna av detta skov. Inflammationerna i kroppen vägrar släppa och de dyker upp på nya ställen varje dag känns det som.

livets berg- och dalbanaMin 40-årsdag

När jag fyllde 40, vilket är dryga fyra år sedan, hade jag som mål att vara den bästa 40-åring jag kunde vara. Jag kallade mitt projekt må bra – mindre perfekt. Jag tränade omkring sex dagar i veckan. Jag åt otroligt hälsosamt. Jag var stark. Tränade crossfit, cyklade flera mil i veckan på min fina gröna racer och jag älskade yoga. Jag hade till och med ett yogakalas när jag fyllde år. Jag hade muskler som syntes. Jag är i grunden en tränande person. Jag älskar verkligen att träna hårt.

I oktober samma år, 2013, som jag fyllde 40 år kom mitt första riktiga skov. Skovet som kom och aldrig försvann brukar jag kalla det för. Innan hade jag ont men jag hade aldrig varit i ett skov. Jag gick från crossfitboxen till soffan över en natt kändes det som. Jag är idag den mest stillasittande människa jag känner. Tjugofem kilo större på grund av det.

Livet är skit ibland. Vissa dagar mer än andra. Och den senaste tiden har det mest varit dåligt. Riktigt dåligt faktiskt.

livets berg- och dalbanaDroppen som fick bägaren att rinna över

I onsdags var dagen då jag fick nog. Varför just i onsdags? Jo, för jag vaknade med ett krokigt lillfinger på min högra hand. Underlig sak att hänga upp sig på kanske men det var droppen som fick bägaren att rinna över. Jag har länge haft en vänsterhand som knappt fungerar. Utan höger hand duger jag inte till mycket.

Nu räcker det! Nu får det vara bra. Jag tänker inte gå med på det här längre. Från och med nu bestämmer jag över kroppen och den ska lyda. Hur då? Det vet jag inte än. Jag har inte klurat ut en konkret plan men den byggs sakta men säkert upp. Jag har lösa komponenter. Det är alltså dags för det där jag kallar för ”jävlar anamma”. Jag är bra på det. Och så har jag en kurs i kostrådgivning i bakfickan och jag är inte obekant med träning. Ser ni vilket håll det går åt? Kan tänka mig det.

livets berg- och dalbanaDen här delen av min berg- och dalbana vägrar jag

Det är dags för projekt må bra – mindre perfekt 2.0. Jag tänker vägra den här delen av livets berg- och dalbana. Så antiinflammatorisk mat here I come. Gummibandet och de lätta vikterna – nu åker ni fram. Jag tänker nöta med er trots att det är det tråkigaste jag vet. Kanske hamnar jag aldrig i en crossfitbox igen och kanske blir jag inte smal på samma sätt som jag en gång var. Det är okej. Det är inte viktigt. Slipper jag ha ont och kan jag stilla inflammationerna från att få mina händer att krokna, bokstavligt, då har jag vunnit.

Jag snackar tid

Detta kommer inte på något sätt att bli en tränings- och matblogg. Jag snackar tid och det ser inte ut som jag kommer sluta med det inom det närmaste. Men jag pratar vardag, rutiner och livet eftersom jag hjälper människor att förstå och planera sitt liv. Och jag planerar mitt. Same, same, så att säga.

livets berg- och dalbana

8 In må bra - mindre perfekt/ mer personligt. Med hjärtat

Varför ett rött läppstift gör dig rakryggad

Varför ett rött läppstift gör mig rakryggadVet ni, idag känner jag för att skriva om läppstift. Det kan ju kännas lite väl långt ifrån det jag i vanliga fall skriver om. Vilket är helt rätt. Vad har läppstift med planering och tid att göra? Absolut ingenting men läppstift gör mig glad och att jag är välmående gör att jag använder min tid bättre. Långsökt? Nej, faktiskt inte.

Varför ett rött läppstift gör mig rakryggadEn historia om min mamma

Min mamma är inte sminkad om hon inte har läppstift. Hon går inte utanför dörren utan att först se till att det röda läppstiftet är på plats. Så har det alltid varit och jag har skrattat åt det. Hur kan det där läppstiftet vara så viktigt? Ju äldre jag blir desto bättre förstår jag och mer och mer lik min mamma blir jag i detta beteende. Jag kan vara helt osminkad i övrigt, men läppstiftet åker på.

Min syster och jag brukar skoja om mamma rätt ofta. Hon ringer oss och berättar att hon är sjuk och eländig och att det är synd om henne och vi bekräftar. Alla är nöjda. Någon dag senare, ibland bara några timmar senare, ringer hon och säger: Nu har jag läppstift på mig! Då vet vi att hon mår bättre. När man är frisk har man läppstift.

Varför ett rött läppstift gör mig rakryggadLäppstift gör mig rakryggad

Och jag måste säga att jag tror stenhårt på det där. Om jag klär på mig i fina kläder, fixar till håret, sminkar mig eller målar läpparna gör det skillnad. Det inger självförtroende. Gör mig rakryggad. Det gör att axlarna sjunker och energi portioneras om i kroppen på något sätt. En tung morgon kan vändas av en dusch och en snygg klänning.

Det handlar om något psykologiskt

Kanske låter det fåfängt men jag tror det ligger något psykologiskt här. Det här med hur man uppfattar sig själv. I myskläder en regnig dag kanske det är svårt att vara peppad och energisk i sitt arbete. Det kan vara svårt att skapa energigivande innehåll till sina kunder. Men om man stiger upp, klär om och sätter sig vid skrivbordet blir energin en annan.

Varför ett rött läppstift gör mig rakryggadLer du i telefonen?

Det är samma som att den du pratar med i telefon hör om du ler. Och det är samma som att du kommer låta mer självsäker och tydlig i ditt budskap om du står upp när du pratar i telefon än när du sitter ner. Det är samma som att jag när jag coachar, över telefon, ser ditt ansiktsuttryck genom att verkligen lyssna på det du säger men framför allt det du inte säger. Vi utstrålar energi genom små förändringar vi gör med kroppen, med leendet och med det röda läppstiftet.

Varför ett rött läppstift gör mig rakryggadLäppstift gör mig frisk

Så frågan blir: Tar min mamma på sig läppstift för att hon är frisk eller för att det gör henne frisk? Jag tror det är både och. Klart man inte blir frisk. Det vore ju fantastiskt om det vore så men något händer och den känslan räcker en bra bit.

Jag har insett att läppstift påverkar mig också. Inlärt beteende eller sanning? Det spelar ingen som helst roll för det gör skillnad i min vardag. Skillnad på ett positivt sätt och det är allt som betyder något. Om lite läppstift kan få mig att komma igång med mitt arbete en deppig höstdag så why not. Om jag känner mig snyggare, mer självsäker och gladare när jag målar på rött på läpparna när jag ska iväg någonstans så tänker jag att det är bra.

Rött läppstift någon?

Vad är ditt läppstift i ditt liv? Du kanske har något annat än just ett rött läppstift. En viss blus, ett halsband, en penna eller ett citat/mantra. Vad ger dig den där känslan du behöver för att känna dig rakryggad?

0 In behind the scenes/ Familjen och livet/ må bra - mindre perfekt/ Tid

Kontorshund verkar inte vara Charlies kall

kontorshund

Jag hade just ett litet samtal med Charlie. Min hund. Han lyssnade mycket intresserat men verkade inte alls ta in vad jag försökte tala om för honom. Han vred på huvudet fram och tillbaka och öronen viftade. Jag tror han lyssnade efter intressanta ord som ost, gå ut och ben. Och jag pratade bara om hans roll som kontorshund. Inget favoritämne direkt.

En mångsidig hund

Charlie älskar att ligga ute i solen på altanen. Dit vill han ut så fort solen visar sig varken det är sommar eller vinter. Han kan ligga där i timmar och gotta sig. Han tycker om att leka med sin mjukiskanin men mest älskar han såklart att gå på promenader och springa lös i skogen. Inget slår det.

På dagarna när jag jobbar går han från säng till säng och bäddar ner sig. Han är en riktig sovhund trots att han är en livlig Jack Russel. Att försöka få honom ur sängen tidigt på morgonen är ett skämt. Han lyfter inte ens på huvudet.

kontorshund

Kontorshund, inte Charlies grej

Jag tänker mig att han ska agera min kontorshund här på dagarna. Vara söt på foton, sitta med mig när jag jobbar och springa ärenden åt mig. Kanske inte det sista men helt klart de två första. Men han vägrar. När jag tar fram kameran springer han iväg och ska jag alls få till ett kort så får jag muta med ost. Inget annat går.

kontorshund

När jag sitter i soffan och jobbar går han upp till övervåningen och om jag går upp dit så går han ner. Vad är det med den hunden egentligen? Men när jag har ett coachingsamtal då kommer han springade minsann. Han ställer sig framför skåpet där hans tugggben finns. Han sitter där och gnyr. Det är precis som om ett längre telefonsamtal är en signal för att tugga ben. Han gör inte så om någon annan är hemma. Bara på dagen när vi är ensamma.

kontorshund

Man kan helt klart säga att kontorshund inte är Charlies grej men det är okej. Han är världens finaste och mysigaste hund ändå. Lydigare hund får man leta efter brukar våra vänner säga.

kontorshund

 

 

0 In enkelhet/ Familjen och livet/ lantis i stan/ må bra - mindre perfekt/ personlig utveckling/ Tid

Ut ur bubblan och tillbaka till verkligheten. Hur ska det gå till?

Under snart tre veckor har jag levt i en bubbla där allt har handlat om mig själv. Jag har inte behövt tänka på någon annan och mina dagar har gått ut på att följa ett schema som någon redan har planerat åt mig. Har det varit skönt? Ja, det har det. Har det varit jobbigt? Ja, på många sätt. Nu är det dags att ta sig ut ur bubblan och tillbaka till verkligheten.

Bubblan är trygg

Det känns som jag börjar ett nytt år nästa vecka. Då ska jag överföra det jag har lärt mig under mina veckor på rehab till mitt vardagliga liv. Vanor jag haft ska bort och de nya ska in. Mina tankar om hur jag vill ha det har ändrats eller förfinats.

Här i bubblan är det enkelt. Alla omkring mig gör sina personliga resor och personalen ser till att vi fokuserar på rätt saker. Det finns inga direkta störmoment. Bubblan är trygg och ganska enkel att leva i.

Mitt nya år

Jag tänker se det precis så. Att det är ett nytt år som börjar för på sätt och vis är det ju det. Jag vet i mitt huvud precis hur jag vill ha det framöver och jag tänker se till att det blir så. Jag tar med mig mina tankar och ambitioner som jag hade när jag satte målen för 2017 men jag lägger till några saker till eller förtydligar något redan befintligt. Det är inget som egentligen är helt nytt eller konstigt utan det är snarare så att jag har fattat nu.

Jag vet nu att jag kan träna. Det går. Min kropp klarar av det men framför allt klarar jag av smärtan som det kan innebära. Jag har verktygen jag behöver för att klara av det. Jag har gjort framsteg som jag inte trodde var möjliga för tre veckor sedan. Jag har dessutom fått veta exakt vad jag har för typ av reumatiska sjukdomar och det gör att min förståelse för mina begränsningar är oändligt större. Och med detta kan jag gå vidare och skapa nya möjligheter för mig själv. Nu tänker jag måla mitt liv så som det är tänkt att det ska vara.

Ur bubblan och tillbaka till verkligheten

Vad tänker jag göra då?

Jag har inte planer på att göra något revolutionerande eller annorlunda. Så nej, jag har inte kommit på något nytt fantastiskt koncept som ingen annan tidigare har tänkt. Utan jag ska göra plats. Plats för det som är viktigast. Mig själv. För ja, jag tänker allt behålla en del av bubblan med den skillnaden att den har en dörr. En stor dörr för andra att komma in och ut ur. Fördelen med en dörr är att den går att stänga och sätta en skylt på där det står: Jag tar hand om mig själv. Återkom senare.

Tre saker jag tänker göra:

Jag ska göra plats för träning
Träningen är ett måste för mig. Det är den väl för alla på sätt och vis men för mig är den verkligen extra viktigt om jag inte vill vara stel som en pinne när jag blir äldre. Jag ska träna rörelse, stryketräning och den kondition jag klarar av. Ett rörelsepass varje morgon eftersom det sätter igång min kropp. Minskar stelheten och startar igång cirkulationen. Fem dagar i veckan ska jag träna snryketräning/kondition för att bygga upp musklerna och för viktnedgång.

Jag ska göra plats för nyttig mat
Under de här veckorna har jag verkligen fått mig en knäpp på näsan när det gäller att äta på regelbundna tider. Jag har aldrig varit bra på det. Jag har knappt varit sötsugen och det kan jag säga är ett mirakel. Så regelbundna tider och bra mat. Inget kött (fisk och kyckling går bra), mindre gluten och fokus på antiinflammatorisk mat. Sötsaker går bra men inte jämt och hela tiden.

Jag ska skapa utrymme
Jag är fortfarande helt inne på mitt ”Lantis i stan”-tema. Det ska genomföras. Det innebär att det jag inte behöver eller som tar energi ska rensas ut. Det gäller alltså inte bara prylar. Det kommer innefatta en rensing i företaget och livet i allmänhet. Jag strävar efter enkelhet i livet och när det här året är slut vill jag känna att jag kommit en bra bit på vägen.

Jag tar hand om mig själv. Återkom senare.

Ur bubblan och tillbaka till verkligheten

 

0 In må bra - mindre perfekt/ personlig utveckling/ Tid

12 steps for self care

12 steps for self care

I förra inlägget skrev jag om mina mål och min diffusa strategier. Jag nämnde då att jag hade gjort en sida i min Bullet Journal med 12 tips om att tänka på sig själv. Jag har fått frågor om dessa tips så och eftersom jag tycker de är så bra så vill jag dela med mig av dem till er. Så idag bjuder jag på en pdf med 12 steps for self care.

Det självklara är inte enkelt

Många av tipsen är självklara. Vi vet alla att det är viktigt att säga nej eller vi inte ska prata dåligt om oss själva men vi gör det ändå. Det självklara är inte alltid enkelt att applicera. Man kan ha gjort vissa av de här sakerna mot en själv under så lång tid så att ändra på det tar tid. Men dessa 12 tips är en påminnelse om det viktiga för att sätta sig själv i centrum.

Vilken är svårast?

Har du någon bland dessa tolv som du tycker är extra svår? För mig är det nummer tio. Jag har en tendens att gå och oroa mig över sådant som jag egentligen inte kan kontrollera. Jag jobbar på det och jag har blivit bättre. Jag försöker att ställa mig själv frågan: Kan jag påverka detta? Är svaret nej så försöker jag börja tänka på annat så att oron kan släppa.

Hur gör du för att släppa sådant som du gör mot dig själv?

12 steps for self control

Läs igenom dessa tolv steg och fundera på vilka du är bra på och vilka du behöver arbeta med. Om det är någon du känner att detta behöver jag ta tag i fundera då också på hur du ska kunna göra det i din vardag. Släpp det inte vid tanken, det här är jag inte bra på.

12 steps for self care

0 In bloggen och läsarna/ Familjen och livet/ må bra - mindre perfekt/ Tid/ Vad blir ditt fokus?

Jag packar för en annorlunda resa

Jag packar för en annorlunda resa

Denna veckan har jag ett ovanligt fokus känner jag. Jag förbereder mig för att resa bort. Jag ska vara bortrest i tre veckor så det är en del som ska läggas ner i resväskan. Det är en annorlunda resa jag ska iväg på som inte på något sätt är exotisk men den är nödvändig. Jag ser fram emot den med skräckblandad förtjusning skulle man kunna säga.

Jag ska bo på kurort

Under tre veckor ska jag bo på en kurort där Västra Götaland har rehabilitering för personer med reumatiska sjukdomar. Jag ska tillbringa dagarna med att träna, förstå hur jag ska kunna träna trots att det gör ont men framför allt lära känna min kropp igen. Den är inte som jag är van vid. Den klarar inte av mycket och den har ont mest hela tiden. Vissa dagar är det rejäl smärta.

Det blir eget hotellrum, hela dagarna i gymmet, tre mål mat och sedan stupa i säng. Så tror jag det kommer att bli.

Jag tycker om att träna

Jag var en rätt tränande person förut och framför allt promenerade och cyklade jag mycket. Det kan jag inte idag och jag tycker om att träna. Jag har massor med träningsredskap här hemma som ligger och väntar på att bli använda och jag längtar efter att få ta fram min skivstång, mina hantlar och min yogamatta. Kanske är det så att jag kan det efter de här veckorna. Det får vi se, men jag hoppas.

Jag packar för en annorlunda resa

Jag och företaget

Hur blir det med företaget, med Dorotea tidscoachen? Ja, jag har hört att även egenföretagare tar ledigt så jag tänker att det väl är så det kommer att bli. Ni kommer nog inte undan mig helt utan ett och annat blogginlägg kommer det bli och säkert får ni se hur jag har det på dagarna på Instagram.

Jag vill inte lova att jag kommer skriva inlägg varje dag eller att ni ska få ta del av en massa uppdateringar. Kanske blir det så eller kanske inte. Man får se.

Ni får gärna peppa

Hejarop och pepp tas tacksamt emot och säg till om ni önskar uppdateringar kring vad jag gör. Detta är ju inte en hälso- eller träningsblogg men detta kommer bli min vardag under tre veckor och vardag det skriver jag om. Ni som läser får lite grann välja känner jag. Har ni önskemål så säg till.

Jag packar för en annorlunda resa

Instagram

Som vanligt har jag ställt frågan om veckans fokus på Instagram på morgonen. Gå gärna in och kika vad andra har svarat. Berätta gärna själv vad du ska fokusera på under veckan. Antingen här eller på Instagram.

2 In fokus/ må bra - mindre perfekt/ Tid/ Vad blir ditt fokus?

Att ta sig tid för frukost

att ta sig tid till frukost

Jag är verkligen urdålig på det här med att äta frukost. Jag går upp, njuter under min fokustimme och eftersom jag är igång efter att ha planerat dagen så glömmer jag bort att jag ska äta också. Framåt lunch blir jag hungrig och då äter jag. Jag behvöer verkligen träna på att ta mig tid för frukost.

Tid för frukost

Jag vet ju såklart att frukost är viktigt och jag älskar att stunden när jag väl tar den. Det handlar inte om att jag inte har tiden eller att jag inte vill äta utan jag glömmer helt enkelt. Jag blir så fokuserad på mitt arbete eller på att komma iväg till något möte att jag inte tänker på det.

På helgen äter jag alltid frukost. Då blir det oftast en baguette med vallmofrön och någon god ost, frukt och nybryggt te. Det har blivit min helgfrukost för vi beställer hem nybakat bröd till dörren på lördag morgon. Lite lyx som vi unnar oss för att det ger livskvalité.

att ta sig tid för frukost

Detta äter jag gärna till frukost

Jag har mina favoriter när det kommer till frukost och jag har inget emot att äta samma varje morgon. Smoothie är ett mycket bra exempel på det. Hallonsmoothie any day. Jag äter gärna:

√ Hallonsmoothie som är gjord på naturell yoghurt, frusna hallon och banan. Ibland lägger jag till linfrön eller något annat bra och nyttigt. Kokos har jag mer än gärna på.
√  Havregrynsgröt är en klar favorit. Helt vanlig tråkig med lingon som jag kokar upp och blandar med lite honung.
Grovt bröd med avokado och tomat. Yummy in my tummy.
√  Fruktsallad med mycket apelsin i. Gärna jordgubbar också men det är det ju inte direkt säsong för nu.
Ägg i alla former. Nästan. Jag tycker om helt vanlig äggröra men en omelett med ost i går självklart också bra. Ibland blandar jag i spenat.
√ Fruktdrinkar av alla dess slag men helst med apelsin i. Jepp, jag tycker om apelsin.

att ta sig tid för frukost

Andras recept på god frukost

Min entreprenörskollega Malin delar idag med sig av recept på sin goda havregrynsgröt. Kika in där. Sandra med bloggen Atilo delar med sig av ett recept på pannkakor gjord på havregrynsgröt som jag blev nyfiken på. Kika även in där. Frida med sin bakblogg berättar om sin smoothiebowl som jag har en känsla av är perfekt för mig.

Vi är visst flera som kom och tänka på att blogga om frukost just idag. Kanske har det med det nya året att göra och att vi tänker till kring våra rutiner. Så tror jag det är.

4 In fokus/ må bra - mindre perfekt/ personlig utveckling/ sinnesro/ Tid för te/ Vad blir ditt fokus?

Inre space – lika enkelt som det är svårt

Jag har funderat på det här med inre space under veckan och inser att det inte är en enkel sak. Jag skulle nog vilja säga att det är lika enkelt som det är svårt. Tanken om det är inte så komplicerat men utförandet kräver träning men framför allt medvetenhet.

KOPPLAT TILL DITT SJÄLV

Inre space är ett uttryck som jag kom på när jag valde fokus för veckan. Det heter säkert inte så egentligen och det spelar ingen större roll. Det går bra att kalla det för din inre kärna, ditt inre centrum eller något helt annat så länge du förstår att det handlar om en plats inom dig själv. En plats där det är lugnt och tyst.

Att få tystnad i en rörig värld är inte så lätt och eftersom vi aldrig kan sluta tänka så blir det ganska komplext. Ditt själv, är den inre process som gör det möjligt för oss att uppleva att vi har en central kärna, ett ”jag” och att vi kan reflektera över oss själva, säger Marta Cullberg Weston. Med andra ord är detta att förstå sig själv en process vi arbetar med under livet. Att nå kärnan som vi alla har. Det är kopplat till din självkänsla och din bild av dig själv. Sådant du bygger upp i barndomen och sedan formar om.

Ditt själv, är den inre process som gör det möjligt för oss att uppleva att vi har en central kärna, ett ”jag” och att vi kan reflektera över oss själva.

NÄR SKA DET ANVÄNDAS?

Det går inte att säga hur du ska göra. Alla har vi våra egna sätt. För mig handlar det om att klara av att gå in i mig själv samtidigt som jag är mitt i en situation där jag behöver vara närvarande. På ett mingel där ljudnivån gått över vad jag klarar av eller under ett möte när jag känner att det är för många trådar att koppla samma samtidigt. Då när jag behöver tystnaden för att kunna vara aktiv eller säga något klokt lite som på beställning.

Det kan vara att känna sig stressad och stå i kön kassakön i matbutiken och personen före krånglar med mynten. Det känns som man vill rycka plånboken ur handen på personen och räkna mynten snabbt för att räcka över till kassören. Men istället så landar man i sig själv. Andas kanske eller tänkte på ett minne man tycker om eller nynnar på en sång i huvudet. Jag tror att det kan vara så enkelt egentligen men så svårt att faktiskt göra.

Dorotea Pettersson

OLIKA STEG FÖR INRE SPACE

Jag ser att det går i tre steg för att få det här att fungera där det första är att finna sin metod, det andra är förberedelsen och det tredje är utförandet.

1. Metoden
Det finns såklart många olika metoder och det gäller för dig att hitta den som fungerar för dig. Jag vill ge dig tre exempel som kan vara ett startskott i att komma på hur du ska göra. Det kan vara:

√ att tänka på andningen. Hitta ett andningsmönster som fungerar. Jag till exempel andas ofta i fyrkanter vilket är en metod som används vid panikångest. Det går ut på att man letar upp en fyrkant. Ett fönster, en dörr eller en whiteboard och så andas man in från ett hörn ett till hörn två och ut från hörn två till tre och så vidare.

√ att tänka på ett fint minne du har. Något som gjorde dig glad eller lugn. Känn dig tillbaka till den stunden och stanna där en kort stund. Den känslan som du hade då ska då kunna bli din känsla just nu.

√ att nynna på en sång inne i huvudet. Det är något jag gör ofta. Jag har några truddelutter som jag tycker om och de nynnar jag på. Inte så något hör utan enbart för mig själv. Detta hjälper mig att fokusera både inåt och utåt samtidigt. Denna använder jag ofta i matköer.

2. Förberedelsen

Innan du går hemifrån förbereder du dig inför situationen du ska ställas inför eller rent av för dagen du har framför dig. Detta kan du göra genom att titta i kalender för att veta vad som händer. Ja, nu pratar jag fokustimme igen men det skapar verkligen ordning i din dag. Det kan också vara att du packar din väska kvällen före för att inte behöva känna dig stressad över om du har med dig det du behöver eller att du ska hinna slänga ner sakerna i stressen på morgonen. Vad din förberedelse kan innebära får du klura ut.

3. Utförandet
Eftersom du har viss kontroll i och med att du valt en metod och är förberedd så handlar det nu om att göra som du har tänkt. Det är inte säkert att det kommer fungera från början. För detta är lika enkelt som det är svårt som sagt. Du kan ha provat hemma och du vet precis hur du ska göra men i mitt i allt det snurriga som händer omkring dig kan det verkligen vara svårt att nå in. Kärnan, inner space, ligger olika långt in olika dagar.

Men träna och en dag kommer du inse vad du behöver göra för att känna lugnet.

BOKEN, DITT INRE CENTRUM

Boken i Ditt inre centrum handlar om hur vårt psykologiska inre fungerar. Marta Cullberg förklarar det här med självkänsla och självbild och hur det påverkar oss. Boken syftar till att hjälpa människor med att reparera negativa och skamfyllda självbilder men den hjälper en också att förstå hur vårt inre fungerar. Den är ganska psykologisk men inte svårt skriven och den innehåller övningar.

Dorotea Pettersson

0 In må bra - mindre perfekt/ personlig utveckling

Fredagsbuketten – vi överlevde den mörka månaden november

fredagsbuketten
Jag kan inte påstå att jag är speciellt förtjust i november. Den är grå, ofta regnig och mörk men jag gläds nu åt att vi överlevde den mörka månaden november. Det känns bra och är värt att fira med en fredagsbukett tycker jag.

BRA MED VECKAN

√ Att jag tar mig igenom november utan att gå i ide är ett lika stort under varje år. November och februari är verkligen inte mina månader.

Det har varit en väldigt lugn vecka arbetsmässigt vilket har gett mig möjlighet att vila men också komma ikapp. Några saker låg här på mitt bord och väntade på sin tur.

√ Jag åt den här julens första lussekatt. Kan verka banalt men det är alltid är lyckostund i min värld.

√ Jag träffade min gymnasiekompis Lars som har fått förmånen att läsa mitt bokmanus. Han gav sitt expertutlåtande och hjälpte mig hitta nya vinklar på några saker. En bra vän den där Lars.

√ Fikade med en nyvunnen entreprenörsvän igår vilket var väldigt trevligt. Under tiden vi pratade började en äldre man att spela julmusik på pianot inne på caféet. Jag blev lycklig ända in i hjärteroten.

√ Idag ska mannen och jag iväg på julallsång tillsammans med min syster och hennes man. Det ska blir roligt. Varför jag som inte kan sjunga går kan man undra men jag älskar ju julsånger så det passar mig utmärkt att lyssna.

fredagsbuketten
EN VIRTUELL FREDAGSBUKETT

Denna veckan vill jag ge en virtuell fredagsbukett till Linnea Eriksson som driver företaget Dinomite.se. Hon har ett sprudlande humör som alltid smittar av sig och har världens bästa grupp på facebook som heter Frihetsprenörer. Att ha entreprenörsvänner är så otroligt viktigt som ensamföretagare och Linnea är guld värd.

12 In behind the scenes/ Familjen och livet/ må bra - mindre perfekt

En glad tidscoach reflekterar över saknaden av det självklara

I helgen är hunden och jag ensamma. Resten av familjen är i Stockholm och hälsar på farmor och farfar. Jag ska lösa knutar i mitt bokmanus är tanken och bara vara i ensamheten vilket jag verkligen behöver.

Det svåra med helgen är hundens promenader och det får mig att riktigt reflektera över saknaden av det för mig självklara. Jag går inte så bra på grund av en ledsjukdom som jag har, vilket är en stor begränsning i mitt liv. Det blir inga promenader med hunden längre, inga spontana svampplockningsutflykter så här på hösten och inte heller några avancerade utflykter med familjen under sommaren. Jag tittar ofta på avstånd på det de andra gör.

Jag har vant mig men ibland sörjer jag. Jag sörjer milen jag inte längre kan springa. Shoppingturerna jag inte kan följa med på och promenaderna hand i hand med min man. Jag saknar att gå till gymmet och köra ett riktigt svettigt tungt träningspass och jag önskar jag kunde spela fotboll med min fotbollstokige son och rida med min hästtokiga tjej. Men det går inte. Inte som det är nu.

Men livet är bra. Det är så mycket fint med livet som jag älskar och som jag på alla sätt kan vara delaktig i. Vi har mysiga filmkvällar här hemma och jag umgås med mina vänner i soffor lite varstans. Jag föreläser på olika platser i Sverige och jag coachar mina klienter från hemmet. Även om jag är begränsad på vissa områden så betyder det inte att jag inte kan göra allt annat. Det finns så mycket att glädjas av och det vore dumt att inte låta det fylla livet.

Men som sagt, min familj är bortrest och den stackars lilla lurviga hunden behöver komma ut så jag tog på mig skorna, satte på honom kopplet och gick ut. Sakta gick vi mot skogsdungen. Jag kan inte påstå att Charlie var speciellt bekymrad över takten. Han hade fullt upp med att lukta på alla höstlöv. Väl i skogdungen satte jag mig på första bästa söndriga bänk och lät Charlie springa runt lös och snuffla. Lyckligare hund får man leta efter. Och faktiskt lyckligare matte också. Vilken skön stund jag fick där på bänken i skogsdungen. Jag älskar skogen och detta var första gången på mycket länge som jag satt ensam i en. Ljuvligt!

Man ska aldrig underskatta det lilla i livet. Det kan visa sig vara det som var störst.

En reflektion över saknaden av det självklara

En söndring bänk i en skogsdunge.

En reflektion över saknaden av det självklara

En glad Charlie spanar in omgivningen.

Dorotea Pettersson

En glad reflekterande tidscoach på en söndrig bänk i en skogsdunge.